Att Barbro Börjesson, hundlegendaren, kommer till stan i slutet av november är stort, så vi har gjort en intervjuserie i fem delar som kommer att publiceras varje vecka fram till Barbros besök. Här kommer del ett!
Hej Barbro och välkommen till Umeå 22-24 november! Umeå är väl en stad du är ganska bekant med?
Umeå var den första staden jag besökte 1981 då vi flyttade till Norrland från Stockholm. Där har jag varit många gånger och tävlat med mina hundar och genom mitt jobb i TV-huset. En mycket trevlig stad!
Kan du berätta lite om dina hunderfarenheter?
Jag fick en schäfervalp som ung tonåring och behövde hjälp med fostran när hunden närmade sig 1-årsåldern. Jag blev kursdeltagare och medlem i SBK 1955. Jag hade här och nu funnit mitt himmelrike! Så småningom fick jag möjlighet att bli instruktör och senare ”lärare i hundtjänst”. Alla mina kurshundar under c:a 40 år har gett mig en bred erfarenhet av olika typer och hundar och olika hundägares målsättning med sitt ägarskap. Min stora hobby blev på 80-talet mitt yrke när jag anställdes som Lärare vid Statens Hundskola i Sollefteå Där fick jag bland annat jobba med hundar och hundförare inom Försvaret och Polisen. Vid hundskolan fick jag också vidga mitt hundintresse genom att skolans kursutbud kom att innefatta kurser även för Svenska Jägareförbundets hundägare.
Har du erfarenheter som uppfödare också?
Ja, jag har under 20 år fött upp 19 schäferkullar under namnet Dittegårdens kennel.
Vilka hundraser har du haft?
Jag hade rasen schäfer mellan åren 1954 och 2009. 2010 köpte jag min första västgötaspets och är nu inne på nummer två av den rasen.
Har du tävlat med hund och har du något att tillföra dagens tävlingsekipage?
Jag har varit en envis och inbiten tävlingsförare allt sedan 1956 då jag blev uppflyttad från appellklass 1:a gången. Mina favoritgrenar har varit spår och skydd vilket bland annat har resulterat i 3 SM-starter i spår och 5 i skyddshundgruppen. Jag ger gärna tips och råd till tävlingsförare men då handlar det om problem som till exempel hund som inte kan vara tyst under fria följet eller kanske störs av andra hundar. När det handlar om ren momentträning rekommenderar jag alltid någon av landets erkänt duktiga tävlingsinstruktörer.
Hur kom det sig att du började jobba hos Go’kväll?
Jag hade haft handledarutbildningar för Svenska jägareförbundet och en av deltagarna hade blivit tillfrågad om att ge hundinformation genom TV-rutan. Den personen frågade om jag var intresserad av att dela uppdraget och det ledde till att det blev 20 år som ”hundtanten” i SVT.
Varför har du inriktat dig på problemhundar?
Jag tror att det bottnar i att på den tid jag startade fanns inga kurser utom en grundläggande dressyrkurs. Vi som ville lära oss mer om SBK:s tävlingsgrenar fick stå och titta på när de duktiga förarna tränade. Vägen till framgång i lydnad och specialdressyr fick vi staka ut på egen hand. Givetvis har jag gjort många misstag och gråtit i förtvivlan, men när jag hade lyckats förmedla till min hund vad jag ville att den skulle göra var glädjen fantastisk. Senare som instruktör har jag mött så mycket tacksamhet från förtvivlade hundägare när jag kunna visa dem ett ”verktyg” som blev lösningen för dem. Jag ser det helt enkelt som mitt kall att hjälpa alla som ber om mina tjänster. Mitt motto är: Problem är till för att lösas!
Tack! I nästa intervju berättar Barbro om Metoder förr och nu. Håll utkik!
